Mary Stuart Masterson ser snygg ut i "Some Kind of Wonderful" 1986. Idag träffade jag en dam född 1920. Hon sade till mig att hon inte alltid gjort det bästa eller det rätta även om tillfälle många gånger bjudits henne. Jag nickade förstående men hon svarade att "du har ingen jävla aning, men om man bara får ett liv så kan det vara värt att våga sjabbla till det ibland".
Hennes äktenskap varade i tre gånger min livstid.
Hon har varit pensionär i 27 år och innan det som jobbade hon i 40.
Det som jag upplevde som underbart 1986 har blivit coolt igen. På så sätt märker man att tiden går. Det jag oroade mig för då verkar så töntigt och obetydligt idag. Troligen kommer min nuvarande ångest att avlösas med nya bekymmer framöver. En dag kommer jag att tycka att allt det jag upplever nu är lätt och ledigt. Tryggt på ett sätt.
Mary Stuart Masterson har en så himla snygg frisyr, hatt och attityd. Vissa saker bleknar inte. Hon gör intryck på mig fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar