Idag har jag varit på kurs i psykiatrin för att lära mig mindfulness/medveten närvaro. Detta är typ som meditation fast lite mer kliniskt och med mer urbant stuk på utövarna. Jag måste vara totalt hysteroid för jag orkar inte med avslappning. Jag har inte tid för det. Att vara "här och nu", "vara medveten i stunden", "se på sina tankar som vägskyltar man åker förbi". Herregud, det stördaste är ju när man refererar till Singin in the Rain; "man kan vara glad och dansa även att vädret är dåligt".
I just denna skrivande stund är jag både medveten och närvarande. Jag tar mig för det mesta friheten att vara sur när tillfälle ges (och detta är inte varje dag nuförtiden) och att förtränga när det behövs (verkligen inte alltid man kan ägna sig åt denna lyx).
Fred Astaire levde i en annan tid. Det fanns inte samma resurser inom psykiatrin då som nu. Hade han levt idag så hade han säkert fått vård för länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar