Jag får beklaga min frånvaro från detta medium på sistone, men ibland är livet så outhärdligt att det knappast lönar sig att dokumentera för någon.Det som hänt sedan sist:
1. Jag har arbetat nattjour och dagjoursveckor och känner mig som en galen astronaut som varit ute i rymden för länge och inte kommer ihåg hur man beter sig på jorden.
2. Jag har sett filmen Avatar, fast inte i 3D. Den handlar om rymden så som ni fattar kunde jag relatera totalt.
3. Jag har börjat kvasi-plugga till min hemska tenta och tagit mig an ångestböckerna om barnuppfostran och anknytningsteori och sån´t. Jag önskar att jag läst dessa böcker innan jag fick barn. Nu är det för sent att ge dem en trygg bas och god anknytning i enlighet med Mary Ainsworths forskning. Jag förstår precis varför dom trotsar mig nu och tyvärr är det bara mitt eget fel. Om man får tro de senaste inom forskningen i alla fall.
För er som vill ha tröst och har egna barn: kom ihåg att forskningsresultat existerar på denna jord enkom för att utmanas. För er som lider av själslig lugn och ro och har barn kan jag rekommendera följande skräckläsning:
"Om barnets själsliga utveckling", Jean Piaget ISBN 978-7227-594-2
"Ett band för livet", Carlo Perris ISBN 978-91-27-06423-2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar