Ni känner mig som en anankastisk och svårmodig dysterkvist. Nu har jag äntligen släppt på hämningarna och börjat njuta av livet. När jag ser hur gullig jag ser ut nu fattar jag inte varför jag inte släppt loss lite tidigare. Vad tjänar man på att missunna sig själv allt som är njutningsfullt om det inte skadar någon annan och den enda vinsten är en kortvarig känsla av välbehag. Att man gjort någonting svårt och moraliskt.Från och med nu ska jag koncentrera mig på att övertrassera min egen moralkompass och bli lite friare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar