torsdag 3 juni 2010
Årets första fästing
Letat fram pincett till en ovaccinerad unge med skärgårdfästting. Såhär är det att vara förälder: att tvingas acceptera att det man gillar mest i livet är skört och kan skadas och förgås oavsett vad man gör. Det enda man kan göra är att trösta när dom ramlar, vagga när dom är ledsna och härbärgera vardagsgnället utan att själv bli sinnessjuk och hoppas på de bästa. Såklart vill man låsa in dem i sitt lilla själsliga bankfack men detta gör ju i verkligheten bara en narcissist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar