söndag 29 november 2009

När jag tänker efter

Tänk vad bra:

1. Att jag inte jobbar som countrysångerska vilket annars vore en dröm för mig. Man tror att man kan turnera och spela på olika barer i Arkansas men det är nog tuffare än det ser ut. Jag orkar inte ens få mat och husrum gratis av min morsa i tre veckor utan att få spel över att underkläderna inte ligger i byrå.

2. Att jag verkar ha dragit samma slutsats om Tiger Woods bilkrasch som hovskribenten Johan T Lindwall. Jag hann före honom ( om man jämkar för pressläggningstiden). Snart sitter jag där med Guillou och signerar böcker på Fältöversten.

3. Att jag har en man som för det mesta är snäll. Jag fattar inte hur man kan stå ut med mig- journalistämne eller ej. Men det gör han i alla fall och klagar inte mer än jag klarar av.

Sammanfattning av helgen

Jag känner mig gansak trött och sliten faktiskt.

För att vara konkret: jag saknar min egen lägenhet. Jag saknar att ha mina kläder i garderob. Jag hatar att leva i kappsäck. Jag klarar inte av oregelbundna tider. När livet är såhär klarar jag inte ens av att välja glass-smak till efterrätt. Jag vet inte vem jag hejar på i "Idol". Jag har inget att ha på mig. Jag orkar inte med julruschen. Många av vätvärldens problem har drabbat mig i veckan.

Tyvärr så har jag yterligare en deppig nyhet. Imorgon ska jag bort och alla kommer att vara snygga där utom jag. Jag lägger ut detta på internet redan nu så blir ingen besviken.

Men nästa vecka kanske det blir bättre för mig. Då ska vi flytta hoppas jag. Jag ska få blomstra til den påfågel jag är i min walk in closet. Jag ska få äta ordentligt i ett riktigt kök och kanske hittar jag min pärm med försäkringspaper igen. Då ska jag lägga upp lite bra bilder med.

fredag 27 november 2009

Fredagkväll

1. Tackar nej till Daddy Freddy exclusive från Jamaica pga tandvärk och längtan efter att pussa barn gonatt.

2. Sätter på mig mina nya trosor som jag köpte istälet för julklänningar på rea till barnen som var mitt egentliga syfte med att gå till affären.

3. Äter Varma Koppen och Ahlgrens bilar till middag pga tandläkarmisshandel och smärta.

4. Skrattar åt Fredrik Lindström på Skavlan. Han är rolig.

5. Konspirerar: Tiger Woods har kört in i en lyktstolpe. Igår var han otrogen mot Elin (enl löpet). Coincidence-I think not. Jag lovar att även en hyvens golfare kan bli förbannad och göra dum skit. Det är bara bra med känslor.

6. ... och på det temat avslutar jag med tjackpundaren (ser ut så i alla fall) men fantastiska Thåström. I love him! Han var också fantastisk på Skavlan.

7. Min tandläkare har kanske varit lika otrogen som Tiger Woods. Varför vill man annars vara så brutal mot en man knappt känner? Allt jag gjort är äta ite för mycket socker genom livet.

onsdag 25 november 2009

Jag måste få tycka illa om dom som har det bättre

Jo, det måste jag.

Idag köpte jag en tidning som heter Elle (UK edition). Man bör skilja den från alla andra Elle som finns. Eller så gör man inte det, whatever. Kate Hudson är i alla fall på omslaget och beklagar sig inne i tidningen på att det är så ont om roliga roller och att hon ibland känner sig trött på sitt jobb helt enkelt. Hon känner sig inte kreativ liksom. Hon genomgick en svår ökenperiod efter sin skilsmässa och jobbade inte på flera år. Sen så kom lusten tillbaka igen och hon började spela in film med Nicole Kidman och några andra. Kate har aldrig haft problem med konkurrens i Hollywood eftersom de flesta hon känner där är gulliga och snälla och bara måna om att skapa konst. Hon har lärt känna många kändisar (Madonna osv) men har å andra sidan gått i skola med andra kändisbarn och hennes föräldrar känner mest kändisar så hon har inte haft mycket tillfälle att jämföra sina vänner (Madonna) med vanliga individer och inse att fromhet kan ta sig i olika uttryck (men hos Madonna oftast inte alls).

Kate tycker synd om alla bloggerskor som inte har några egna liv utan bara ägnar sig åt att kolla på paparazzibilder på henne, klaga på hennes outfits och fantisera om hennes killar.

Jag håller med henne. Själv har jag projicerat över hela mitt privatliv på den här bloggen eftersom all min andra tid på dygnet ägnas åt jobb. Barnpassning (jobb utan lön) och hushållsarbete (jobb som kostar pengar = slaveri with a twist). Jag har inte som Kate haft möjlighet att vara ledig två år för att jobbet upphört att ge mig någonting utöver mina yoga dater med Madonna. Jag har inte haft hennes möjligheter till ett bra liv där andra människor som är ens konkurrenter känns "gulliga" eftersom dom inte har en chans mot en. I värsta fall säger Kate: "om allt går åt helvete så har jag ju stugan i Aspen".

Peter Dalle moment för mig -"tänkte inte på det"...

tisdag 24 november 2009

Jag tar hand om mig själv

I dagens hektiska samhälle är det alltför många som inte prioriterar sig själva. Idag kommer jag att gå mot strömmen och satsa på en stund i arbetsplatsens för ändamålet nyinköpta massagestol. Kanske fundera på min nya taklampa eller hur min brist på självfokusering gynnar andra, typ tredje världen och sån´t.

Min man


You look like Babe Ruths gay brother.
Gabe Ruth.

Relationship status


Idag har jag för första gången på 6 dygn manligt sällskap til kvällen. Nu har vi äntligen återförenats under samma tak. Hällde upp ett glas vin med påtår för att fira och hoppades på det gosigaste.
Just nu är situationen sådan att vi bråkar om var i vår enorma packning en viss linsbruk befinner sig. Fucking sick man.

måndag 23 november 2009

Nytt om psykiatrisk diagnostik

Idag har jag lämnat in en jävla uppsats om paniksyndrom. Den var dålig och eftersom jag alltid identifierar mig med mitt arbete så ni kan ju ana hur jag mår just nu. Jag fattar inte vad folk pratar om i akademiska kretsar längre. Jag är nöjd med att jag kunde läsa min egen handstil i almanackan och undvika att missa min deadline i alla fall.

För mig är panikångest:

1. Att vara försenad på morgonen och inte ha några rena kläder.
2. Att plötsligt inse att man inte har några blöjor hemma när de som bäst behövs.
3. När man skickat in en viktig jobbansökan och glömt att bifoga CV.
4. När telefonen stängs av och pinkoden ligger längst ner i en flyttkartong ovanpå vilken tolv andra kartonger står staplade.
5. När jag skal fylla 31 år och inte har blivit framgångsrik, känd, stylad, beundrad, oscarsbelönad eller paparazzifotograferad med en dyr handväska under armen.
6. När jag ser på OS eller VM och förstår att jag verkligen ALDRIG skulle kunna hoppa så högt/långt/snabbt även om jag tränade.
7. Att mitt pensionsbesked innehåller den deprimerande upplysningen att sambo och barn skulle få det bättre ekonomiskt idag om jag dog omedelbart och dessutom kunna kvitta ut livförsäkringen, men om jag åldras ytterliagre och vittrar sänder efter alla arbetade år kommer jag få leva på 4500 kr i månaden före skatt.
8. Att om man funderar på att flytta till Monaco för att få 4500 spännen att räcka hela månaden krävs det att man i sin ungdom varit känd, vacker, stylad och paparazzifotografierad för att få uppehållstillstånd där.

En historisk afton

När ämnet så ändå är på tapeten måste jag passa på att tänka på hur underbart han levde och dog, Pushkin. Mycket kalas, intriger och tjafs med damer verkar ha präglat hans liv, såsom är typiskt för män som förstår sig på kvinnor. Han hade en snygg fru som var lika tjafsig som han men eftersom dom ändå älskade varann så slutade hennes flirtande ändå med en duell mellan Pushkin och hans rival. Så dog han på grund av en tjafsig kvinna och tjafsiga ideal om stolthet och heder.

Ett tips.

Har nyligen fått höra att det finns enstaka personer som under min frånvaro från internet saknat mig blogg. Mycket smickrande och glädjande för mig att någon hör och ser mig. Likaledes glädjande för dena personen är att jag är i färd med att återuppta mitt bloggprojekt. Om inget mer distraherande inträffar innan bloggen helt återuppstår får jag lov att hänvisa till papperslitteraturen istälet.

Om man bortser från den hemska manikyren (bild) kan jag tipsa om Alexander Pushkin, en gammal personlig favorit. Hans noveller kan jag rekommendera till vem som helst som gillar humor, kärlek, husarer och samovarer.