At vara förälder=att vara ett med buddha dharma

Igår: hysterisk över att barnen skrynklade sina lucia nattlinnen.

Idag 07.00: blir tvungen att knögla dem i alla fall för att transportera dem till dagis.

07.30: blir galen för att de vill ha nattlinnena på sig-"nej det ska vänta till luciatåget vid tre"

07.35: får reda på att lucia firas ute och man ändå inte ska ha nattlinnen.

08.00: accepterar att man inte kan förbereda sig på allt och att jag skiter i nattlinnen.

11.30: man ringer från dagis att Dagny är sjuk och måste hämtas. Det blir inget luciatåg.

13.45: sitter på barnakuten hela eftermiddagen och inser att detta blir min lucia.

17.00: jag har inte behövt oroa mig för någonting av ovan. Det enda som var meningsfullt var det jag gjorde, inte det jag planerade att göra.

Det finns bara den här stunden.
Sluta älta, börja lev.
Herregud, jag har förvandlas till Willie Nelson.