Arbetsskygg

Idag börjar jag jobba.
Egentligen trivs jag med mitt arbete, men det känns aldrig mer som ett straff än sista dagen innan semesterns slut. Varför jobbar jag inte med någonting roligt som mode, teater, musik eller biståndsarbete. Min mamma jobbar med bistånd. Hon tycker att det är lika jobbigt att komma tillbaka som jag, trots att hennes jobb verkar sjukt sjukt spännande. Undrar vad det är med jobb som är så hemskt just när man ska komma tillbaka?

Jag hade den här känslan redan i skolan. När sommarlovet gick mot sitt slut var jag hel förtvivlad och en gång grät jag på sommarlovsavslutningen för att jag visste att lovet inte skulle vara för evigt.