Jag tänker på en sak idag

När jag var ung så läst jag varje kväll en dikt och denna av Dorothy Parker stannade hos mig:


For this my mother wrapped med warm,
And called me home against the storm,
And coaxed my infant nights to quiet,
And gave me roughage in my diet,
And tucked me in my bed at eight,
And clipped my hair, and marked my weight,
And watched me as I sat and stood:
That I might grow to womanhood
To hear a whistle and drop ym wits
And break my heart to clattering bits.

Åååå att mina flickor ska behöva bli lämande, inte uppbjudna, hjärtekrossade, olyckligt kära etc etc. Vill jag verkligen släppa dem ut i världen så att de kan råka ut för allt det? Ja, naturligtvis vill jag det. För vem önskar inte sin unge att få bli förälskad någon gång. Att få gå och undra om han eller hon ska ringa och känna fjärilar i magen när man väntar. Ur det olyckliga och misslyckade föds det vackra och fulländade.

Ja, detta var dagens mindfulnessövning. Imorgon blir det mer om smink och pumps. Puss på er!