Idag är det mulet och efter att ha varit ute med Daggan ett par timmar i parken vände jag hem för lunch och för att lösa av min baby-daddy som var hemma och pysslade om sjuklings-Elsa. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Har läst om alla mina modetidningar. Har ringt alla som jag vågar slöringa utan att ha nå´t att säga. Har gått ett varv runt kvarteret. Orkar inte koncentrera mig på nå´t mer avancerat. Det finns typ 10 olästa böcker som väntar och kökskakel som måste väljas ASAP etc, men det känns pointless.
Det jag skule vilja är att:
1. Komma ut med både barnen.
2. Komma ut med min man.
3. Gå ner till krogen på gatan och äta ett nanbröd.
4. Träffa FOLK. Jag känner mig desperat efter att snacka med någon, vemsomhelst om vadsomhelst. Träffade en bekant på min kvartersrunda men hon var ju på väg någon annanstans och hann inte prata.
5. Believe it or not: börja jobba. På mitt jobb finns det massor med folk att snacka med och massor av saker att göra. Därför tänker jag att den här isoleringen som nu pågått sedan första vattkoppsutbrottet för 3,5 veckor sedan har medfört det fantastiska att jag faktiskt längtar till arbetet och till lite hederlig vardagsstress ute i verkligheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar